Det känns som att jag helt och hållet tappar tidsperspektivet här borta. Jag har redan vart tillbaka i en vecka och det känns som att jag aldrig ens åkte hem tilll Sverige i somras.. Mycket har hänt på en vecka.
Mamma hade konferans i Las Vegas förra veckan, och kunde därför komma till mig några dagar för att hjälpa mig att flytta in. Asså bloggen, denna kvinnan är min superhjälte.
Vi köpte upp halva Ikea och byggde upp en säng (till en annan säng) och ett skrivbord på egen hand. Så jävla nöjd!!!!!!!!!
Det här är mitt absoluta favoritställe som kallas Café Bernardo... Pocherade ägg på surdegsbröd mmmhh...
Asså det är så sinnesjukt varmt just nu. Och det här är svalare (?!???!!) än vad det varit hela sommaren.. Runt 36 grader varje dag.... Varmt på golfbanan kan man säga
Och att bli bortskämd av sin mamma en sista gång <3 Finns inte ord över hur tacksam jag är över att hon kunde komma några dagar och hjälpa mig flytta in i lägenheten.. Världens bästa mor och vän.
I söndags startade the Aggies 2015 år!!!!!!!!!!!! Vi började med att åka ut till Berkeley till Coach´s hus och titta, det här är utsikten från vårat sovrum.. Golden Gate bron i hörnet
Vi hikeade upp på bergen, shoppade, gick igenom målen och ramarna för året, och bara hade skoj tillsammans :) Det känns faktiskt riktigt riktigt bra med detta årets lag. Det känns så jäkla bra att vara Sophomore, och det känns som lag-kemin är bättre än någonsin. Det enda jag kan förklara hur jag känner är att, jag vet att jag är där jag hör hemma.
Vår inspirationstavla :)
Våra nya nike stuff.. Ska man klaga?
I Onsdags hade vi 36 håls kvalificeringsrundor på hemmaklubben.. Jag gick in med inställningen att jag var helt säker på att jag enkelt skulle gå på par, efter denna sommaren hemma i Sverige var jag mer redo än någonsin. Men med alldeles för höga förväntningar och 39 graders hetta med 36 hål så blev det liiite för mycket... Kort sagt så var det bara en stor klump av besvikelse för min del. Men efter rundorna så satt jag med coach i en timme och pratade igenom min golf och hur jag ska jobba för att kunna komma förbi dessa förväntningarna i mitt egna huvud som bara sätter galler för mig själv. Och sedan jobbade vi på rangen en timme till, och på kvällen ringde mina seniors mig för att snacka igenom allt också. Det här är vad jag älskar absolut med att vara här. Coach, och mina lagkamrater, alla tror på mig SÅ mycket och de lägger så mycket energi och vilja för mig. Det är faktiskt rent fantastiskt att få vara en del av detta otroliga lag. Så nu har jag så galet mycket motivation och vilja för att kämpa igenom de elaka hjärnspökerna som ibland besöker mig.
Kort sagt, jag är vart jag hör hemma. JAG LEVER I MIN DRÖM!!!!!!!!!!
Så nu kör vi.
Kommentera