Idag fyller mannen i mitt liv år, det känns så galet att jag inte sett honom på två månader (exakt två månader idag) och inte kommer se förrän en och en halv månad. Helgalet. Konstigt nog så saknar jag hans knasigheter och galenskaper, (tillexempel när han ger chilli-choklad till barnen som busar för Halloween godis och tycker att han är jätterolig) men också för att han har gjort så fruktansvärt mycket för mig. Det är först som när jag kommit hit som jag insett hur mycket min familj betyder för min personliga essens. 
Iallafall,
Grattis till fader min, I love you man trots att du är världens mest knasigaste och galnaste. 
Galnaste som att liksom helt chill gå in på Scandic Hotell utan tröja, liksom varför inte          Galen liksom med no shame
              Knasig liksom med att älska Selfiea lika mycket som mig
 
En bild från den allra mest livsförändrande dagen i hela mitt liv. Jag är helt seriös. Det här var dagen jag committade med min skola, dagen jag blev invald till att få representera UC Davis. Kommer aldrig någonsin glömma den dagen. Den glädjen. 
 

Kommentera

Publiceras ej