Den senaste veckan har varit speciell. Mycket känslor har flödat i mitt system, och ärligt så känner jag mig som en tickande känslobomb just nu. I tisdags så var laget i Sacramentos barnsjukhus för att leka med barnen inlagda i sjukhuset, barn med brännskador, ryggmärgsskador och liknande. Det var tufft för mig att se alla små barn rullande runt i rullstolar och med gips upp till axlarna, men på ett sätt så gjorde det mig så himla mycket mer ödmjuk och tacksam inför livet. Att se en tvååring med gips från knäna upp till bröstet le med alla sina fem tänder, det gjorde mig verkligen till en tårig mjukis.
Många har påpekat att jag förändrats lite sedan jag kommit hit. Att jag blivit känslokall och har mer attityd. Jag kan hålla med om det för jag vet att de här månaderna här har ändrat mig. Jag ska inte ljuga, för trots att jag verkligen älskar livet här så finns det mycket mycket skit också. Skitsnack, backstabbing, idiotiska uppträdanden handskas jag med varje dag och ja, det har verkligen tuffat upp mig rejält. Plötsligt så inser jag varför jag umgåtts med killar hela mitt liv, - tjejer är way too much drama. Herregud vad tjejer kan vara fjantiga. Men så är det! Det är bara att acceptera och ärligt är jag nästan tacksam för att jag får uppleva det och faktiskt bli starkare och lära mig utav det. Det känns konstigt att säga det men jag har lärt mig så mycket om mig själv på de här två månaderna här. Jag har upptäckt mig själv och vem jag är.
Detta stället. Mitt liv. :)
Asså vädret är så perfekt just nu. Det är kallt om morgonarna oh kvällarna men typ 26 grader om dagarna, med lätt bris. Jag var så lycklig på golfbanan när detta fotot togs för det var så underbart. Här är det November och jag spelar i kjol och pike. Vilket drömliv.
Och kvällarna följs i regel av handstand pushup tävlingar där jag fortfarande är obesegrad mästare. Inte ens stolt.
Kommentera